Flaggränning finns i lite olika varianter men går i grunden ut på att du ska skritta fram till mitten av rännarbanan och när båda ekipagen är där samtidigt ska du så fort som möjligt rida runt tilten. Vinner gör den ryttare som först kommer tillbaka till mitten på andra sidan av tilten och greppar sin flagga i flykten.

Vad händer då med en häst som tror sig veta vad som gäller? Han kommer ju inte alls vilja skritta fram till mitten för han vet ju att här ska det alltid gå så fort som möjligt. Och det är nu vi kan se skillnaderna i hur ryttarna hanterar problemet. De som enligt min mening är lite för lata gör det enkelt för sig och genomför flaggränningen i högervarv. För nu lär sig ju hästen att till vänster om tilten är det alltid skritt och till höger alltid ökad galopp. Sen har vi de ryttare som inte heller har kontroll på hästen men som tvingas delta i en flaggränning i vänstervarv. Vad gör de? Låter hästen gå i sidled eller baklänges fram till mitten! Då det är ganska ovanligt med hästar som blivit lärda att galoppera i sidled eller baklänges (jo, det finns hästar som kan det) så är sannolikheten ganska stor att det blir skritt. Samtidigt som publiken skriker eftersom hästen går ju i sidled/baklänges.

Visst är det roligt när våra hästar tänker själva. Jag uppskattar dock att de tänker själva samtidigt som de gör som de blir ombedda, vilket är fullt möjligt med mer träning.

http://www.horseandsword.se/tornerspelstraning/

Jag var spänd och T var inte helt till lags med att ha en högljudd publik. Däremot hade han inga problem att med öronen framåt gå i ökad galopp. Tydligen var det en och annan i publiken som hade hjärtat i halsgropen då jag for fram utan stigbyglar och dessutom tidvis utan att hålla i tyglarna. Vi hade roligt och nu är ju i alla fall premiären avklarad.