Äntligen kom Transmontano hem. Han mår efter omständigheterna mycket bra. Under hela resan har han drucket ordentligt och tydligen skött sig exemplariskt i samband med lastning efter övernattningarna på vägen. Transmontano är nu uppstallad hos Mia på Lockenkils Gård.
Transmontano gick inte igenom veterinärbesiktningen inför avresan till Sverige. Kastrationssåret är inte helt läkt ännu så transporten skjuts upp i minst två veckor.
När jag var i Portugal och hälsade på Transmontano passade jag på att köpa en ny sadel och lite andra saker. Efter att jag fått provrida Transmontano i olika sadlar på Morgado visste jag att jag ville ha en Zaldi Lusitanus 17,5″. Stiglädren, stigbyglarna och gjorden är lånade för att jag skulle kunna provrida sadeln.
Foto: Jag och Johana Brnulova.
Väl på plats i Portugal blev jag inkvarterad på Morgado Lusitano cirka 15 minuter med bil norr om Lissabon. Där fick jag även för första gången i mitt liv rida lusitanos genom lektioner för Charlotte Wittbom och Rodrigo Matos.
På eftermiddagen andra dagen fick jag reda på att det var Luis Valença, känd från Apassionata, som hade hästar att sälja mig. Hans anläggning Centro Equestre da Lezíria Grande Lda låg ytterligare cirka 15 minuter norr ut. Det visade sig att Valença hade tre hingstar; 4, 10 respektive 12 år gamla till salu lämpade för tornerspel och i min prisklass. Hästarna gjordes i ordning och reds en i taget av var sin ryttare. Samtidigt som jag bara fick mer och mer ont i magen när det gick upp för mig att jag var där för att köpa en av de här hästarna.
Sedan blev det min tur att rida och jag måste ju erkänna att det inte gick så där särskilt bra. Men jag fick en känsla för vad det var för hästar. Alla var oerhört känsliga för hjälperna. 12-åringen var klart hetast men samtidigt den jag red bäst då jag satt bättre på honom, förmodligen på grund av sadeln. Inget beslut.
4-åringen, 10-åringen respektive 12-åringen.
Dagen efter var vi tillbaka. Då hade jag sorterat bort 4-åringen på grund av hans lägre utbildningsnivå. Jag hade dessutom blivit rekommenderad 10-åringen då han var grövre och lugnare, vilket skulle passa tornerspel bättre. Hingstarna gjordes i ordning. Nu reds 10-åringen i skänkelvikningar, öppnor och slutor med mera på en hand med tvära starter och stopp för att visa hur lämpad han var tornerspel. När sedan lansarna visade sig vara vid tjurfäktningsringen plockades det fram ett extra långt spö för att simulera lans. Efter att jag ridit båda igen, vilket gick lite bättre än dagen innan, visste jag inte hur jag ville ha det.
Men det var inte någon brådska med ett beslut. Ridhuset fylldes med flera hästar på olika utbildningsnivåer och med professionella ryttare. Luis Valença bjöd helt enkelt på en liten uppvisning av lusitanohästens duglighet i den högre skolan. Till sist kom Valença själv gående in med vit hingst. Han visade och berättade om lusitanon samt gjorde avslappnat en levade vid hand. Så gav han mig repet samt pisken och förklarade hur jag skulle göra för att få samma resultat.
Luis Valença visar mig hur jag ska göra levade vid hand.
Eftersom jag fortfarande inte hade bestämt mig för vilken häst jag ville köpa så gick vi iväg till det andra ridhuset. Där släppte de lös 10-åringen, jagade igång honom så att han sprang runt och tittade sedan på mig. Jag gick ner, fick omedelbart kontakt med hästen och gjorde en klockren join up. Han följde mig runt i ridhuset utan tvekan. När jag sedan försökte göra om det med 12-åringen gick det inte alls. Han var lite spänd och ville inte veta av mig. Så saken var klar. Jag valde 10-åringen. Transmontano, som han heter, kommer nu att stallas upp på Morgado Lusitano för kastrering och lektioner innan transport till Sverige.
Transmontano, 10-år.
Foto: Anne Richardson.
Det har inte varit helt lätt för mig att komma igång och leta ny häst. Ganska tidigt visste jag dock att det inte skulle bli en arab till. Inte heller en ny unghäst så jag måste starta från början igen med inridning och allt. Det skulle vara skönt att kunna stampa av lite längre fram i hästens utbildning och gå vidare istället.
Efter att ha plöjt igenom en hel del annonser på Internet mailade jag några länkar till Perry för att höra vad han tyckte. Han blev inte särskilt imponerad och undrade om jag inte istället ville ha en mycket bättre häst till samma pris. Perry menade att jag skulle kunna få det i Portugal. Med hjälp av hans kontakt strax utanför Lissabon skulle jag kunna hitta en passande häst.
Så lite oväntat är jag nu på väg till Portugal för att importera en lusitano. Att Perrys kontakt sedan visade sig vara Rodrigo Matos vid Portugisiska Ridskolan som dessutom erbjöd mig ridlektioner gjorde inte saken sämre –bara mig mer nervös.
Den 19 oktober kom russtot Melonia till Källtorp. Det blev en hel del spring speciellt när Knoddan försökte behålla Wingner för sig själv.
Den 4 maj kom valacken Giant till Källtorp. Allt gick lugnt och städat till. Men det är klart, det underlättar när samtliga inblandade är överens om platserna i flocken.
Jag är kung av hagen! Vem är du?
Den 13 april släpptes hästarna i ena sommarhagen. Det blev en del brall och Lena var flink med kameran.
Full fart i hagen.
Foto: Lena Ström.