Ola & Hästarna

Det är ont om hästträning på TV eller så kanske jag bara har fel kanaler. Visst har vi Ponnyakuten där de rider utan hjälm i ett barnprogram, men sen finns det inte mycket mer. Som tur är kan vi lära oss mycket om hur vi ska hantera våra hästar från olika TV-program om hundträning då inlärning fungerar likadant för alla djur, även oss människor.

Jag gillar Cesar Millan från Dog Whisperer där han lägger stor vikt vid hur vi agerar själva. Vår egen sinnesstämning med bland annat energinivå och förväntningar påverkar ovillkorligen djuret. Vilket innebär att vi måste ändra oss själva innan vi ens kan fundera på att få en förändring hos djuret.

Victoria Stilwell från It’s Me or the Dog bjuder också på riktigt nyttig TV-underhållning för oss hästmänniskor. Hon arbetar med positiv förstärkning och ibland även med godis. Följaktligen får hon snabbare resultat än vad Cesar får i många situationer. Här gäller det för oss tittare att plocka godbitarna från bägge programmen. Djuren reagerar bara på omgivningen utifrån sina tidigare erfarenheter och det är lättare för oss att sitta i TV-soffan och se en lösning på ett problem när vi inte själva är känslomässigt inblandade.

Så för att du ska förändras från människa med häst till hästmänniska se mer hundträningsprogram på TV.

Återbesöket på ATG visade att T blivit mycket bättre men inte helt bra. Det verkar som om något bromsar läkningsprocessen, så det blir tre veckor till i sjukhagen. Fördelen nu är att vi i alla fall får ägna oss åt aktiviteter som innebär att T skrittar så som promenader och lättare arbete vid hand.

På ATG visade T kraftig hälta från smärta i kotleden vänster fram, men inget fel hittades. Mjukdelarna är ok och röntgen visade ingenting som skulle kunna förklara problemet. Ledvätskan hade inte riktigt den konsistens som förväntas från en frisk led men det var också allt. Nu är det här faktiskt riktigt bra nyheter då flera saker kan uteslutas. Leden sprutades med en annan medicin än tidigare och nu är det bara vila och vänta på att det blir dags för återbesök.

T har blivit markant sämre under upptaktsträningen och visar återigen hälta från kotleden vänster fram samt har avlastningsskador på flera ställen. Nu kommer det att bli besök på ATG-kliniken för en noggrannare undersökning.

Så har jag börjat rida T igen. Det gick riktigt lugnt och städat till väga med skritt på långa tyglar och lite trav. Det exemplariska uppträdandet som T visade hjälptes naturligtvis fram av att jag nästan kört slut på både honom och mig själv med intervallträning på våra skogspromenader tidigare i veckan.

Det märks att T börjar må riktigt bra då han är pigg och har ordentligt med överskottsenergi. Men det är inte så roligt när han börjar bocka och sparka bakut alldeles bredvid mig när vi tränar frihetsdressyr. Håller jag mig bara lugn och byter övning så får han dock snabbt tillbaka koncentrationen. Jag har ju lagt ner skapligt med tid på att få T att backa rakt, men det var nog ett misstag, istället skulle jag kanske ha använt tiden till att lära honom att sparka bakut med rumpan vänd bort från mig.

Återbesöket med den torra kotleden visade att T inte är riktigt frisk. Veterinären var dock synnerligen nöjd med framstegen och uppskattade att 20 % återstod. T blev återigen sprutad med steroider direkt i leden. Med överskottsenergin som redan nu forsar ur öronen på T blir det 14 dagars vila till. När jag sedan börjar rida så ska det vara mycket skritt och lite intervallträning med trav. Jo, tjena, vi vet ju hur det kommer att gå. T är ju en arbetsnarkoman som mer än gärna går i ökad galopp och jag är ju inte direkt känd för att ha bra bromsar på honom.

Men allt är inte nattsvart. Det är ett bra tag sedan jag red T och under den här tiden har han blivit otroligt lyhörd, vilket kommer att hjälpa oss genom upptaktsträningen. När vi tränar frihetsdressyr light så är han nu fantastiskt vaken på vad jag vill. Dessutom har han börjat ta egna initiativ även där och provar gärna nya saker om klicket inte kommer, istället för att bara göra mer av samma sak och bli irriterad. Det här har resulterat att han gjort levade tre gånger vid två olika tillfällen. Tillfällen som ges ska vi ju fånga i flykten. Men jag har inte varit kaxig nog att klicka på dom, dels för att det inte alls var det vi tränade på, dels för att det kan bli skapligt jobbigt för dom som sköter in- och utsläpp med en häst som står på bakbenen innan jag får stimuluskontroll på allt.