Hittills har det väl gått lite sådär med att lära T att apportera, främst kanske för att jag inte har lagt ner speciellt mycket tid på det. Dessutom stötte jag tidigt på problem. Det är inte helt lätt att få en lugn och försynt häst som aldrig nafsar eller biter i något att bita i handtaget på en gummiboll. Men skam den som ger sig och idag släppte det med besked. Beteendet är ju inte riktigt befäst ännu då han fortfarande provar andra saker med bollen innan han biter i den. Men att bita direkt och längre är ju småsaker jämför med att bita överhuvudtaget för en häst som inte öppnar munnen.
Nu undrar väl majoriteten av er som har läst så här långt varför jag lär T att apportera överhuvudtaget. Bortsett ifrån att det är en rolig aktivitet när vi inte är på ridhumör, så får vi en bättre kontakt. Vi lär oss helt enkelt att kommunicera bättre med varandra. Bland annat så blir jag mer öppen för att se när T förstår vad jag vill och T blir mer lyhörd och engagerad i vårt arbete tillsammans.
KUL! min lilla ”lus” apporterar villigt det mesta. T.om spön som var hans stora skräck när jag fick honom i mina händer. Fuskar med en klicker.
Jag använder också klicker när jag apporterar. Det underlättar en hel del och jag tycker det hjälper mig att bli tydligare med vad jag vill.