Det kan ju inte gå lika bra varje dag. För mig och T går det vanligtvis bättre och bättre för varje dag, men inte idag. Jag kan inte påstå att jag märkte något annorlunda med T varken när jag hämtade, ryktade eller longerade honom. För ovanlighetens skull stod det emellertid en hästtransport parkerad längs med paddockens ena kortsida. Ingenting som varken jag eller T reagerade över till att börja med. Men när jag satt upp och skrittade på fyrkantsspåret var T ovillig att följa spåret förbi transporten. Vid varje passage försökte jag göra en liten skänkelvikning för att komma närmare än varvet innan. Det hela slutade med att vi blev osams och när jag började förklara att det var jag som bestämde drog han iväg i galopp med huvudet mellan frambenen.
Lite otrevligt och dessutom på en häst som det överhuvudtaget inte kommer något bra ifrån att dra i munnen. Men han kan ju inte springa särskilt fort med huvudet mellan bena så jag bad honom öka. Ni som ridit för Perry vet hur han brukar poängtera hur viktigt det är att vi tänker på hur vi vill ha den kommande gångarten när vi gör en övergång. Jag tänkte “spring utav bara helvete” och det gjorde han. Huvudet kom upp men paddocken var i minsta laget trots att den är i storleksordningen 60×40 m. Det blev några tvära svängar innan vi stannade. Efter det var naturligtvis T skapligt uppjagad så tyvärr blev det några vändor till. Jag såg i alla fall till att rida i bägge varven. När vi sedan båda två lugnat ner oss blev det faktiskt lite arbete i trav innan avskrittning.
Behöver jag påpeka att T, när jag suttit av, följde med mig helt lös hela vägen fram till staketet där transporten stod utan att bry sig om något annat än att det började regna.
