Ola & Hästarna

Det har snöat mer här och T har blivit skapligt likgiltig inför det här med snö. Däremot har det kalla vädret gjort att jag känt mig tvingad att köpa ett ordentligt vintertäcke till T istället för det gamla begagnade som han har nu. Men det visade sig vara lättare sagt än gjort.

Då T har ett regntäcke som sitter riktigt bra tänkte jag att det vore smidigt för mig att köpa ett vintertäcke från den tillverkaren i samma storlek. Döm om min förvåning då jag senare provade täcket och T mest såg ut som en insnörd kassler. Täcket satt perfekt över ryggen, men då han har storlek 125 vilket tydligen är en ponnystorlek räckte täcket inte till runt hals och bog. Samtidigt som alla remmar var alldeles för korta.

Så istället för att ägna min tid åt att lägga upp bilder här på T och mig har jag åkt fram och tillbaka för att byta täcke. Det blev samma modell en storlek större, dock återstår det att se om det passar. Jag vet ju inte om det är regn- eller vintertäcket som har blivit felsytt. Bara för att jag har en kraftig häst med kort rygg så ska det väl inte vara omöjligt att hitta bra utrustning som passar. Är det bara jag som har svårt med konstiga storlekar på utrustning? Hur gör du?

Jag rider fortfarande utan stigbyglar och det har börjat bli till en vana nu. Samtidigt som min sits blir bättre så går träningen framåt med jättekliv. Men det är klart, allt går inte framåt lika snabbt vilket medför jag kommer att rida utan stigbyglar ett tag till.

Det har snöat rätt ordentligt i Lockenkil det senaste dygnet och det har nog varit en upplevelse utöver det vanliga för T. När jag tog med honom runt till framsidan idag för att gå till paddocken tittade han förvånat på alla snöhögar som bildats vid plogningen. Men han konstaterade snart att om man bara nosar på dem försiktigt så är de inte farliga.

I paddocken var det snö en bit upp över kotan och T var först lite misstänksam till att gå lös där. Apportträningen fungerade dock riktigt bra men bollens avtryck i snön var fasligt intressanta, så de studerades noggrant. När träningen var klar hade T blivit lite mer kaxig. Han brallade runt i paddocken så snön yrde, vilket bara resulterade i att han jagade upp sig själv mer. Han kom tillbaka och sökte tröst. På vägen till stallet passade vi istället på att klättra lite i plogvallarna vilket var roligt för de gick ju att sparka sönder.

Äntligen fick jag börja rida T igen och det var nog på tiden. Han mår tydligen riktigt bra nu med lite överskottsenergi och villig till arbete. Hela första kvarten frågade han med jämna mellanrum om han inte fick börja galoppera. Med en sån häst blir det ju lite svårt att ta det lugnt och upptaktsträna. Men någon galopp blev det inte, utan jag arbetade igenom honom ordentligt i traven istället.

Idag skoddes T på alla fyra hovarna. Allt gick bra och han verkade inte tycka att det var något att bry sig om. Vattenträningen går riktigt bra med mer vatten och längre tid vid varje tillfälle. Tillsammans med laserbehandlingen så är T snart frisk med mer muskler än innan skadan. Och snart, snart får jag börja rida honom igen.