Vilken fröjd det är att träna med utrustning som passar hästen bra och är väl genomtänkt i sin utformning. Bågdäckeln från Tärnsjö Garveri har kommit och träningen är ett nöje. Och vilken skillnad det är att ha lädertömmar –de är både lättare och löper enklare genom ringarna än tygtömmar. Men Wingner har fått träningsverk i ryggen så jag måste ta det lite försiktigt.
Apropå det där med att ta det försiktig. Jag stretchar ju Wingner och en av övningarna är att få honom att böja ner huvudet mellan frambena för att stretcha ryggmusklerna. Vanligtvis sitter jag på huk bredvid och lockar Wingner med en morotsbit, så även idag. Problemet var bara att eftersom Wingner var stel i ryggen så försökte han komma åt morotsbiten genom att böja på frambena. Jag skulle precis till att avbryta för att han inte skulle tappa balansen när han tappade balansen. Han räddade situationen genom att kraftfullt sätta ner vänster bakhov på min högerfot. Ni som sysslar med hästar själva vet hur det känns. För er andra så kan jag tala om att i sådär två sekunder hade jag minst 425 / 3 = 142 kg på mina tår. Jag skriver minst eftersom jag tvivlar på att han hade kroppsvikten jämt fördelad på de tre ben som hade hovarna i golvet. Nu med svullna tår framför datorn är jag glad för arméns gummistövlar med förstärkning över tårna. Men framför allt för att Wingner inte gick omkull över mig.