Numera när jag ska hämta Wingner i hagen händer en av två saker. Det ena är att Wingner kommer fram och verkar tycka att det är roligt att jag har vägarna förbi. Det andra är att Wingner börjar springa bort från mig och försöker locka med sig stona. Ensam eller inte så drar han sedan några repor runt hagen. Lena och Micke har ju rätt stora hagar så nu pratar vi dryga kilometern i ökad galopp och fyrsprång. Sedan stannar han (hos stona om han sprungit själv) och sänker huvudet för att stoppa in det i grimman när jag kommer fram.
Det känns faktiskt extra roligt med en pigg och glad häst nu när jag börjat rida honom regelbundet igen efter sommarens alla skador.