Wingner och jag han inte mer än komma hem från Skogsberg förrän vi bryskt fick anpassa oss till en ny verklighet.
Under helgen hade två hästar varit borta från flocken. Runa-Maj avlivades i sviterna av vad som förmodligen var tarmvred sent på torsdagskvällen den 4 juni och Wingner var borta på kurs. På Källtorp hade Giant tagit på sig rollen som flockledare och ville inte veta av att Wingner kom tillbaka. Milt utryckt så blev det bråk, och Wingner fick storstryk. Han försökte slå tillbaka men lyckades inte så bra eftersom han är en sådär 200 kg lättare. Det slutade med att Wingner, som är snabbare, bytte taktik och höll sig undan. Samtidigt lockade han till sig Astra och Loretta. Giant fick nöja sig med Knoddan. Förhoppningen var att de skulle lösa saken på egen hand så jag fyllde upp Wingner med en massa havre så att han skulle orka springa hela natten.
Dagen efter när Giant togs ur hagen blev det riktigt lugnt. De fyra kvarvarande hästarna gick tätt tillsammans och betade. Men det betydde ju bara att Wingner fick mer vatten på sin kvarn. När Giant kom in i hagen igen och närmade sig de andra hästarna blev det fart på Wingner. Han galopperade så fort han kunde mot Giant, bromsade inte det minsta utan såg bara till att han fick frambena över Giant när det small. Ska jag skämmas för att jag är lite stolt över Wingner? Han klarade av att ge igen och Giant blev så sönderbiten att han såg värre ut än Wingner.
Efter att vi plockat ut Giant flyttade vi stona till en annan hage och stoppade tillbaka Giant med Wingner. De båda wanna be-hingstarna slutade bråka när det inte fanns något att slåss om. De är fortfarande inte bästa vänner men de kan gå i samma hage utan att ha sönder varandra.
Igår fick Wingner träffa kiropraktorn Mikael Eriksson: stora bristningar i nästan all muskulatur, diverse sparkskadade och överansträngda leder, en liten kotförskjutning i nacken (åtgärdad) samt en stor kotförskjutning i ryggen (åtgärdad). Vilket ska jämföras med besöket för tre veckor sedan då alla gamla skador Mikael jobbat på var helt borta. Den gången var bara bakknäna lite överansträngda och jag skulle passa mig för hur hårt jag red Wingner. Nu får jag inte rida alls på minst en vecka till. Surt när vi hade sådan framgång i Skogsberg. Men jag är glad att det inte är värre!
Bilderna är tagna första kvällen efter det att Wingner bytt taktik.
