Ola & Hästarna

Natten till lördagen den 19 december 2009 avled Wingner i sin box. Allt tyder på ett snabbt förlopp och troligaste orsaken är kolik med tarmomvridning.

Ryggstycket har kommit och nu sitter bågdäckeln mycket bättre. Samtidigt har det blivit en hel del klickerträning på inkallning. Jag har tröttnat på att halka runt i hagen när jag ska hämta Wingner så nu ska han komma till mig när jag visslar! Just den träningen har faktiskt gått över förväntan hittills.

Nu är det nog den jobbigaste årstiden för mig som hästägare. Jag är ju vanligtvis inte särskilt besvärad av blodsugande insekter på sommaren. Men all denna lera gör mig lite deprimerad. Antingen trampar jag ner mig så stövlarna vill sitta kvar eller så är det fruset och så knöligt att det blir svårt att gå. Och nog verkar hästarna hålla med mig.

Träningen har kommit igång så smått igen. Bara skritt och lite skänkelvikning i ridningen än så länge. Dubbellongeringen går vidare, men bågdäckeln glider gärna fram för långt så jag har precis beställt ett ryggstycke med svanskappa från Tärnsjö Garveri.

Lite tråkigt är det nu när jag och Wingner inte kan träna på det vi behöver. Men Wingner verkar i alla fall må bra och springer tidvis rätt friskt i hagen. Och då är det åtminstone han själv som bestämmer hur mycket han ska springa.

Wingner reagerade mycket positivt på de bägge behandlingarna. Vi blev ordinerade endast promenad eller skritt i tio dagar, liniment på utsatta punkter samt laser på dessa ställen under december. Återbesök hos Mikael under januari.

Wingner har varit sliten de senaste veckorna och uppvisat små tecken under träning på att allt inte varit helt ok. Jag har tagit det lugnare och arbetat mest i skritt. Så när jag nu fick möjligheten att låta kiropraktor Mikael Eriksson gå igenom Wingner tvekade jag inte.

Det visade sig att saker och ting var lite värre än jag först trott. Wingner hade två oläkta muskelbristningar. En i halsen och en i bröstet på ställen där han hade sparkmärken dagen efter att Melonia kom till Källtorp. Dessa åkommor hade dessutom gett upphov till avlastningsskador bland annat i vänster framben. För att så fort som möjligt komma igång med träningen igen ska Wingner få ytterligare en behandling imorgon. Han fick därför inte följa med hem utan blev kvar på Stenängen över natten.

Vilken fröjd det är att träna med utrustning som passar hästen bra och är väl genomtänkt i sin utformning. Bågdäckeln från Tärnsjö Garveri har kommit och träningen är ett nöje. Och vilken skillnad det är att ha lädertömmar –de är både lättare och löper enklare genom ringarna än tygtömmar. Men Wingner har fått träningsverk i ryggen så jag måste ta det lite försiktigt.

Apropå det där med att ta det försiktig. Jag stretchar ju Wingner och en av övningarna är att få honom att böja ner huvudet mellan frambena för att stretcha ryggmusklerna. Vanligtvis sitter jag på huk bredvid och lockar Wingner med en morotsbit, så även idag. Problemet var bara att eftersom Wingner var stel i ryggen så försökte han komma åt morotsbiten genom att böja på frambena. Jag skulle precis till att avbryta för att han inte skulle tappa balansen när han tappade balansen. Han räddade situationen genom att kraftfullt sätta ner vänster bakhov på min högerfot. Ni som sysslar med hästar själva vet hur det känns. För er andra så kan jag tala om att i sådär två sekunder hade jag minst 425 / 3 = 142 kg på mina tår. Jag skriver minst eftersom jag tvivlar på att han hade kroppsvikten jämt fördelad på de tre ben som hade hovarna i golvet. Nu med svullna tår framför datorn är jag glad för arméns gummistövlar med förstärkning över tårna. Men framför allt för att Wingner inte gick omkull över mig.