Wingner är som andra hingstar och blir en aning upphetsad bland ston. En hel del träning har därför ägnats åt att han ska ha fokus på den som håller i repet/sitter på ryggen bland andra hästar i allmänhet och bland ston i synnerhet.
Det är roligt för när det går bra med Wingner så går det riktigt bra. (Och därmed inget sagt om kontrasten till när det inte går bra alls.) En av rundorna på byn går förbi en hage med två ston. Visserligen står det hästar överallt i Närkes Kil och dessa två brukar inte ens bry sig när någon rider förbi. Men Wingner hade för ovanlighetens skull ropat på dem i förväg så nu stod de vid stängslet ut mot vägen. Väl framme blev Wingner alldeles till sig, blåste upp sig och skrek -vilket inte är tillåtet. Efter att han hade fått backa en sådär tio meter i omgångar insåg han att han inte hade tillåtelse att göra vad han ville och kunde lugnt gå fram utan att han ens försökte vrida huvudet mot stona. Vid det här laget hade ägarna kommit ut och undrade vad som stod på. Utan några som helst invändningar lät sig Wingner bli parkerad och runtflyttad med långa tyglar för att visa upp den blinda sidan. Hela tiden hade han koll på stona men försökte inget och började istället beta när han förstod att det var paus. Han förblev hela tiden mycket lyhörd för att bli flyttad när hans betande tog honom iväg från pratstunden med ägarna. Allt detta medan stona hängde över stängslet och tittade.