Ola & Hästarna

Det inflammerade senfästet/slemsäcken i ryggen har blivit mycket bättre men inte bra. Således blir ingen ridning på ytterligare minst en månad. I brist på ridning har Wingner redan hunnit lära sig att apportera. Dags för lite mer användbar träning: inkörning. Senare kommer körningen att bli ett förträffligt och varierande sätt att träna styrka och kondition på.

Första promenaden med två gamla halvruttna björkslanor som skacklar gick inget vidare. Wingner var spänd och misstänksam hela tiden. Ett tydligt tecken på otillräckligt förarbete!

Mycket träning och hårt underlag ledde slutligen fram till nödvändigheten att sko Wingner. För att det inte skulle bli en för stor omställning skoddes han bara fram den här gången. Allt gick mycket bra och hovslagaren Joakim utbrast spontant: “Man skulle kunna tro att han inte gjort annat”.

Sedan några veckor tillbaka har det varit stubbåker utanför stallet. Det medförde en perfekt yta att träna en del saker från clinicen med Perry Wood. Men det tyckte inte Wingner, för honom var det den perfekta lekstugan. I början gick det bara att få honom på volten i skritt. I trav höll han sig på volten i ett kvarts varv innan han började krångla. Vanligtvis slutade det med att han sprang så fort han orkade bort från volten, fullt styrbar så länge det bar mot stallet. Efter flera korta pass började det sakta gå bättre men det var aldrig tal om att galopp skulle fungera på stubbåkern.

Här om veckan när inget fungerade på stubbåkern och Wingner tydligt visade att han helst av allt bara ville springa så fort han orkade fick han göra precis det. Efter drygt tre kilometer i ökad galopp, bitvis i fyrsprång, på galoppslingan och där han hela tiden blev ombedd att öka så fort han saktade ner hade han fått mer än han hade bett om. En kort paus utanför stallet för att rätta till tränset, sedan bar det av ner till stubbåkern igen. Den här gången var en åttavolt inga som helst problem var sig i skritt, trav eller galopp där han utan besvär gjorde galoppombyte mellan volterna. Nu, några träningspass senare, bjuder han på allt det här utan diskussion. Han vet att han ska passa sig för vad han önskar sig.

Roliga ställen att rida på kan vara natursköna områden, bra galoppsträckor eller bilfria vägar (även med trafiksäkra hästar kan det ju ibland bli otrevligt eftersom alltför många bilförare kör som idioter bland djur). Andra roliga ställen att rida på är ställen du aldrig annars kanske skulle rida på, in i hästtransporten till exempel.

Ann-Britt hade precis kommit tillbaka hem med en häst. Där stod transporten öppen, omockad och fortfarande påkopplad på bilen. Lockelsen var ju bara för stor. Ju närmare transporten stegen bar ju oftare frågade Wingner om han skulle gå till höger eller vänster. När han förstod att det verkligen var rakt fram som gällde segade han till. Han fick stanna och lukta på lämmen. Pausen avbröts för att göra lite annat en stund. Tillbaka vid transporten lät han sig ridas rakt in utan att tveka. Extra roligt med en häst som har haft sina egna idéer om när och hur han ska gå in i hästtransporten.

Efter många vändor i spolspiltan med långsamt ökande krav var Wingner slutligen redo för sin första helkroppsdusch. Rejält svettig av ett ordentligt träningspass i longergropen stretchades han och ställdes i spolspiltan. I början av duschen var han spänd som en fiolsträng för att trots allt se rätt nöjd ut efteråt. Låt vara att han var glad för att vattnet hade stängts av. Men han var inte särskilt spänd i slutet av duschen jämfört med i början, så det var nog lite skönt ändå.

Wingner har inte tidigare blivit avspolad med slang i en spolspilta. Med tanke på att det finns en fullt utrustad spolspilta på Stenängen så var det dags att införa en ny vana.

På grund av spolspiltans uppbyggnad blir Wingner stående med blinda sidan mot kran och slang. Han började ana oråd redan när han hörde porlet. När han sedan fick se slangen med vattnet sköljande över betonggolvet ville han inte längre vara kvar. Han fick nog när det stänkte lite på benen, lyckades gå ut under ena uppbindningskedjan och ställde sig så långt bort som kedjorna tillät.

Tillbaka in i spolspiltan, lös den här gången, bara för att få ett bra avslut. Men skadan var redan skedd och när vattnet spolade på golvet i närheten kunde han inte stå still utan gjorde något som närmast kan beskrivas som en piaff.

Ny träningsuppgift: Wingner ska, även om han kanske inte gillar det, låta sig bli duschad. Piaffen får bli en senare uppgift…

Wingner är som andra hingstar och blir en aning upphetsad bland ston. En hel del träning har därför ägnats åt att han ska ha fokus på den som håller i repet/sitter på ryggen bland andra hästar i allmänhet och bland ston i synnerhet.

Det är roligt för när det går bra med Wingner så går det riktigt bra. (Och därmed inget sagt om kontrasten till när det inte går bra alls.) En av rundorna på byn går förbi en hage med två ston. Visserligen står det hästar överallt i Närkes Kil och dessa två brukar inte ens bry sig när någon rider förbi. Men Wingner hade för ovanlighetens skull ropat på dem i förväg så nu stod de vid stängslet ut mot vägen. Väl framme blev Wingner alldeles till sig, blåste upp sig och skrek -vilket inte är tillåtet. Efter att han hade fått backa en sådär tio meter i omgångar insåg han att han inte hade tillåtelse att göra vad han ville och kunde lugnt gå fram utan att han ens försökte vrida huvudet mot stona. Vid det här laget hade ägarna kommit ut och undrade vad som stod på. Utan några som helst invändningar lät sig Wingner bli parkerad och runtflyttad med långa tyglar för att visa upp den blinda sidan. Hela tiden hade han koll på stona men försökte inget och började istället beta när han förstod att det var paus. Han förblev hela tiden mycket lyhörd för att bli flyttad när hans betande tog honom iväg från pratstunden med ägarna. Allt detta medan stona hängde över stängslet och tittade.